Tips från provlöparna

Den 5:e oktober 2013 kördes Vilden X-TRAILs provlopp. Arvid Öhrn, löpare från IK Vista bloggade såhär om sin upplevelse:arvidohrn

Provlöpning av; Vilden X-trail  

Min nya mastodontlöpande löparkompis Bennet hörde av sig och frågade om jag ville följa med och springa. Han  nämde något om att han och en herre till vid namn Per Lantz (känd från jogg.se) skulle provspringa en tävlingsbana. Javisst tänkte jag, ska man ändå träna så kan man göra det ihop. Sagt och gjort så hämtade jag Bennet och vi åkte vidare ut mot Norrhammar. Väl på parkeringen, väntandes på Per, dyker det upp löpare efter löpare. Det verkade som att det var fler som skulle provspringa tävlingsbanan…
 
När vi går in i JOKs klubbhus är det rätt många löpare samlade och det är genomgång av banan. Det visade sig alltså vara orienterare som skulle anordna en tävling i Maj 2014, och nu skulle banan provspringas för att få lite feedback osv. När orienterare anordnar något lämnas inget åt slumpen och det gällde även genomgången av provlöpningen. Där satt vi och kollade på en karta i 30 min för att lära oss om varenda sten och kurva på banan. Eftersom det gick i 90% obanad terräng var det ganska mycket att gå igenom. För er som inte vet vad obanad terräng innebär är det typ som ert lokala elljusspår, fast helt utan elljus och spår.  Vi fick nummerlapp och tillsammans joggade vi mot startområdet, vi var väl uppemot 25 st + en hund som skulle springa.
När starten gick tog jag rygg på hunden, 2 orienterare och Bennet. Att försöka ta rygg på orienterare i obanad terräng är lika jobbigt som att TV4 har reklampauser, alltså väldigt jobbigt. Jag vet inte vad det är men grabbarna framför mig bara flöt fram över terrängen. Det kvittade om det var över en blötmosse, uppför, nedför, över granar eller under kvistar. De håller en jämn fart oavsett och verkar trotsa allt vad forskning säger om gravitationslagen. Det kanske är skorna, jag vet inte…
Efter cirka 1000 meter lurar banläggarna ner oss i värsta sankmarken och jag fastnar i leran upp till låren. Satt fast en stund och såg hur de båda orinterarna bara försvann, såklart. Sen var det ganska stora partier i helt obanad terräng där man fick ta sig både över och under nedfallna träd. Helt plötsligt kommer ett stup ner i ett sandtag, och det kändes som man fick lite airtime. Vidare ut på en blötmosse och det sög nåt fruktansvärt, kändes som man sprang i kolasås.
Efter ganska mycket kuperad löpning var vi tillslut halvvägs. Mycket oväntat så kom vi ut på en stig och fick springa ganska lätt och avslappnat ett tag. Oturligt nog så knäckte Bennet till foten och blev liggande. Orienterarna som har rutin på stukade vrister gjorde första hjälpen mot foten/vristen i hopp om att det skulle läka fortare eller nåt. Efter en liten paus så sprang vi vidare, men jag släppte orienterarna och Bennet togs hand om av någon annan. Tyvärr visade det sig att Bennet hade fått en fraktur i foten, riktigt tråkigt… 
Svårt att minnas banan i detalj, men det som jag kommer ihåg mest är väl skidbacken vi sprang i. Jag som trodde att Salomon Trail Tour i Huskvarna hade den tuffaste skidbacken i länet… Nä, denna var nog snäppet värre faktiskt. På baksidan av Taberg sprang vi sick-sack i en skidbacken och jag kände mig som Marcus Hellner när han klättrar den avslutande etappen av Tour De Ski.  Väl uppe på Taberstoppen så vände vi neråt igen. På smala, knixiga stigar sprang man i full fart, riktigt rolig löpning. Efter några etapper bland granplanteringar och stigar var man tillbaka där man startade.  
 
Summering av banan;
Om jag skulle försöka summera själva banan så vill jag nog påstå att den är riktigt bra. Den har allt man kan förvänta sig, och inte försvänta sig. Den är riktigt jobbig och man får nog räkna med att lägga på 10-15 minuter på sitt milpers beroende på hur duktig man är på skogslöpning. För mig tog det 52 minuter utan att gå för fullt sista 5km. Alltså skulle jag nog kunna kapa tiden med 2-4 minuter, men absolut inte mer. Mitt nuvarande milpers ligger på 36 och på Salomon i Huskvarna sprang jag på 45. Där la man alltså till 9 minuter, men som sagt så får man nog ta till lite mer på denna banan. Något negativt med banan kan vara att den inte känns så publikvänlig. Om jag ännu en gång ska jämföra med Salomon Trail Tour som gick vid IKHP så känns det mycket mer publikfriandet. Där kunde man se både start & målgång, när löparna varvade vid stugan och såklart den hemska avslutningen i skidbacken. Vilden X-trail har stor potential att locka många löpare, men jag hoppas också att man tänker på publiken. Det ska vara en upplevelse för båda delarna. Jag hoppas också att arrangörerna lägger mycket jobb på att marknadsföra loppet och locka deltagare. Kanske erbjuda prispengar så även de bästa kommer?
Jag kommer i alla fall försöka vara där och det kommer bli riktigt roligt! 
såhär ser det ut när jag försöker ta mig igenom ett träsk… (höger i bild är jag)

Vill du läsa mer från Arvid så hittar du hans blogg här:

http://minkondition.blogg.se/2013/october/provlopning-av-vilden-x-trail-2.html

 

 

FacebookTwitterGoogle+Share
  • Arvid Öhrn

    Hej. Jag önskar att ni tar bort detta inlägget där jag skrivit om vilden. Det var så länge sen nu och jag har inte ens kvar min blogg. Dessutom har jag aldrig sprungit vilden mer än på denna provlöpning
    Med vänlig hälsning, Arvid Öhrn.

    Ps; skriver gärna ett nytt inlägg om jag springer vilden på riktigt nästa år.